av amanda

syrebrist

du har andats all luft ur mina lungor
tio tusen uteblivna andetag

och dina läppar har märkt min kropp
och med koldioxid har du tatuerat mig svart

säg mig, är det verkligen sant?
i nästan-natt och nästan-dagens timmar

vara så nära men så långt bort
jag ligger helt still och hör hur du andas
hör ditt hjärta slå och slå och slå

såg du hur håren på våra armar skakades i orkan?
såg du hur leendet skälvde i stillheten?
så du någonting alls.

vi fryser ihjäl i värmen

och jag
jag är ett levande bevis på en naturkatastrof
och jag ville inte bara,

bara vara din

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0