.

har ett synnerligen tråkigt liv
känner att något behöver inträffa
om jag inte ska gå ur tiden inom kort


.


någonting lånat


.

I'm not comfortable with how we never talk
And I've missed you since you went out for that walk
It's been 13 months since May
It still feels like yesterday

I was scared to fix what I had broke
It's a lonely place to live with just a ghost
There is love left in my life, I will see
But you still hurt me

I can still see all your clothes thrown on the floor
There are friends who never call me anymore
I remember throwing out all of your things
But I think I kept my ring

I'm not comfortable with how the story ends
We were lovers and now we're not even friends
You were perfect and I guess I'm just a creep
But you still hurt me

.

snön faller och vi med den


heart skipped a beat


.


.


.

"Tiden tar bort allt.
Oavsett om man vill det eller inte.
Tiden tar bort allt, tiden för bort det...
och till slut, finns det bara mörker.
Ibland finner vi andra i mörkret.
Och ibland tappar vi bort dem igen."

Stephen King

.

Jag vet inte vad kärlek är
För jag kommer aldrig kunna älska som du
Jag är skadad
Klokheten har läckt ut
Jag har ont i hjärtat
Jag kan inte stå
Förnuftet har runnit av mig

Jag vill stå stadigt på jorden
Jag vill känna din kärlek
Lär mig tycka om
Lär mig att älska
Smek bort min ångest
Jag har problem med att vara stark
Ovissheten river för hårt
Mina sår har vuxit
Och jag blöder missanpassning

Jag är inte bra på något
Allra minst på att andas
Jag kan inte stå rak
Där allting snurrar för fort
Där jag inte får luft
Där himmelen är en himmel som inte når mig
Jag vill låsas in bakom dina ögonlock
Få andas små ögonblick av kärlek

Jag har försökt städa i mitt inre
Men allt faller bara huller om buller
Jag kan inte få ordning på någonting
Ordna in mina känslor i led
De huserar
De härskar
I mitt sinne
Och har sönder minnet
Av styrka

Jag är bräckligare
Än en sländas vinge
Lär mig att andas
Hur gör man?

Lär mig att skrika
Tämj min sorg


.

det är inte det att jag inte unnar dig din glädje
jag känner mig bara så fruktansvärt ensam utan dig
när jag behöver dig som mest
då finns du inte här

.

måste erkänna att jag både blev lättad och besviken när du inte kom

när natten är så mörk

och det enda som hörs är våra röster
då man är nästan helt säker på att vi är de ända som är vakna


jag minns inte hur jag tog mig upp
bara att jag aldrig svaldes
natten bär bud till oss, riktlinjer för att leva
jag skriver hjärtats stig bakom en blind tillvaro
han glömmer ett andetag på mitt lakan
jag ser stjärnfall längs någons hals
jag frågar om jag får låna dina fingertoppar
för att rita solens skugga i molnen
hösten faller, och med den, människorna
du har låtit vackra flickarmar plantera blommor runt din midja
du svalde den skopa mod som var höstbrisen
du såg henne virvla sig hög på sommarnatten
stjärnorna skriker ut sin ångest i hennes minne
du drömde, i skuggan av hennes avsikter
jag begraver stormar i solen för din skull
man behöver sig själv säger du, men jag behöver inga fler misslyckanden

en annan del av mig

har inte skrivit på år och dar eftersom att jag inte har nåt liv. och bara för att jag skriver igen så ska man inte fövänta sig att jag fått något heller. nej utan jag har bara fått klagomål av en kär liten vän.


RSS 2.0