svedis

och det enda som hörs är våra röster
då man är nästan helt säker på att vi är de ända som är vakna


jag minns inte hur jag tog mig upp
bara att jag aldrig svaldes
natten bär bud till oss, riktlinjer för att leva
jag skriver hjärtats stig bakom en blind tillvaro
han glömmer ett andetag på mitt lakan
jag ser stjärnfall längs någons hals
jag frågar om jag får låna dina fingertoppar
för att rita solens skugga i molnen
hösten faller, och med den, människorna
du har låtit vackra flickarmar plantera blommor runt din midja
du svalde den skopa mod som var höstbrisen
du såg henne virvla sig hög på sommarnatten
stjärnorna skriker ut sin ångest i hennes minne
du drömde, i skuggan av hennes avsikter
jag begraver stormar i solen för din skull
man behöver sig själv säger du, men jag behöver inga fler misslyckanden